SET "metoden". Bra eller dålig?

Jag fick tips om en arbetsmetod i skolan som kallas SET, eller "Livskunskap". SET, som står för Social och Emotionell träning, är ett arbetssätt inom skolan för att främja och motverka den psykiska ohälsan bland ungdomarna. Genom att lära barn och ungdomar att hantera sina känslor, ge dem självkännedom och utveckla deras sociala och empatiska förmågor skall alltså den psykiska ohälsan förbättras. Detta kan säkert funka bra. Men det kan lika väl fungera dåligt.

Jag ställer mig lite halvt skeptisk till denna metod. Dels för att jag inte hittat allt för mycket information om den, men framförallt för att jag tycker att det med denna metod verkar vara lätt för vuxna att forma barn till den sortens individer de vill att de skall vara. Inte som barnen själva vill vara. Att just arbeta med förståelse och respekt för andra är extremt viktigt för att få ett bra samhälle, men att det görs på rätt sätt är ännu viktigare. En konservativ lärare i ämnet kan lätt vinkla ämnet till att det konservativa är det rätta sättet, om ni förstår hur jag menar. I det stora hela är det bra att ämnet finns, nu gäller det att verkligen följa upp för att se hur det fungerar i praktiken. Vilket skall bli riktigt intressant.

Kommentarer
Postat av: Fredrik Persson

Vilket samhälle vi har fått när vi måste ta fram metoder för hur ungdomar ska hantera sina känslor och sina empatiska och sociala förmågor. Vad är det som är fel då? Ungdomar mår dåligt, ja men varför? Tror inte det beror på att det inte funnits metoder och undervisning i hur dom psykiskt ska gå till väga här i livet. Det beror ju på nåt annat. Jag tror man attackerar problemet från fel håll när man tar fram såna metoder, istället för att försöka ta problemen från roten.



Jag tror att förståelse och respekt för andra människor är något medfött, något som finns i oss alla. Vi har problem när den försvinner. Och så kanske är fallet mer och mer i dagens samhälle. Personligen tror jag stress, hårt arbetsklimat och tämligen o-soft leverne, leder till psykisk ohälsa. Jag menar livet ska väl vara skönt och kännas bra, det ska väl inte va en kamp. En kamp för karriär, jobb och ekonomi så att man "får sitt på det torra". Det är ju som vi var tillbaks på stenåldern igen. Det var också en kämpig tid, fast där var det mer direkt och rakt på att man måste skaffa mat annars dör man av svält. Nu är istället kampen förlagd till materilla saker som pengar och rädslan för att hamna i kläm i vårt sociala skyddsnät. Det påverkar psyket.



När du säger: "Att just arbeta med förståelse och respekt för andra är extremt viktigt för att få ett bra samhälle, men att det görs på rätt sätt är ännu viktigare", kan man ställa sig frågan vart den förståelsen och respekten tagit vägen. Jag är övertygad om att människorna på stenåldern hade mer respekt än många av oss har idag för varann. Vilket är fallet med många natur-folk. Natur-folk och människor som lever ett enkelt liv och är nöjda med det, tenderar att visa stor ödmjuket inför livet, andra människor och naturen.

2010-01-26 @ 12:50:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0