Ovisshet skadar mer än dåliga nyheter

Att sitta i ovisshet inför framtiden, som många unga idag gör, är det som frestar mest på psyket. Att hantera dåliga nyheter och tragiska händelser är något våra hjärnor klarar av relativt bra, men ovisshet klarar den inte.

Många unga känner idag en stor ovisshet inför framtiden med frågor som: Hur ska jag få jobb? Hur ska jag få bostad? Kommer jag komma in på den utbildningen jag vill?
Det är just ovissheten som är en stor bidragande faktor till den ökande psykiska ohälsan. Ett sätt för oss att minska den är då att arbeta med dessa frågor. Att få ett arbete i dagens läge är inte det lättaste, det finns jobb, men konkurrensen är stor. Ett sätt att underlätta denna situation är att förenkla reglerna kring arbetsrättslagarna. De lagarna vi har nu behöver moderniseras. Den gamla regeln kring "sist in först ut" behöver slopas. Arbetsgivaren behöver få full rätt att själv avgöra vilka han eller hon vill ha kvar vid en eventuell nedskärning. Detta just för att nuvarande regler försvårar ännu mer för ungdomar. Det måste också bli lättare för arbetsgivaren att säga upp anställda. Jag tror nämligen att just för att det är så svårt så är det många som är tveksamma till att ge en tillsvidareanställning.

När det kommer till boendesituationen så tycker jag att de bolag som vill bygga nya hyresrätter borde bli prioriterade. Det är nämligen inte många unga som kan gå till banken och ta sig ett lån för att köpa en bostadsrätt.

Utbildningsfrågan tror jag däremot inte att vi kan påverka från ett politiskt håll. Den ovissheten bearbetas bäst själv av varje individ.

Kanske är det även så att en del ovisshet är bra för människan?

Vi behöver hur som helst vara så behjälpliga som möjligt på de nivåer vi kan och detta gör vi genom att skapa ett bättre företagsklimat och en bättre bostadssituation.

Kommentarer
Postat av: Linn

Nej nej nej nej nej!! Ta inte bort LAS-lagen för sjutton gubbar!!!!!

2010-02-22 @ 17:26:16
URL: http://pearldrop86.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0